svenskas

Tar en paus med denna blogg på obestämd tid.

Hade en mycket underlig dröm i natt.
Jag hade på något vis fastnat i en hiss som sakta började fyllas med grädde. Naglarna slets bort från fingrarna när jag försökte klösa mig ut ur det trånga rummet. När det framgick för mig att allt hopp var ute så ersattes grädden av ljummen saftsås. Förmågan att andas under ytan gjorde de missunsamma förhållandena lite mer bekväma. Därefter tog storbystade jungfruar vid, simmandes runt mig i en hastighet som fick mig att snurra. Jag vaknade svettig med panik och en erektion som inte lagt sig ännu. Jag betvivlar att sömnen återkommer så jag sätter mig och funderar en smula istället.

Det finns lite av en hatkärlek till det där med att vakna med morgonstånd. Naturligtvis är det alltid en lättnad att veta att man fortfarande kan luta sig mot ett tredje ben om man skulle bli trött i något av de andra. Den dagen det har gått en vecka utan morgonstånd, den dagen kommer vara mörk, fyllt av brinnande moln och avgrundsdjupa hål i myllan. Horn-Per kommer locka mig ner. Då är det slut.

Men ett morgonstånd kan vara lika jobbigt envis som en kärring ur en hembyggdsförening som absolut har det bästa receptet på ostkaka. Ni killar lär ju känna igen er. Man vill bara ligga och dra sig på morgonkvisten men det stramar ju så jävligt att alla försök till rekreation upphör. Man försöker meditera bort det, tänka på obekväma saker såsom kärringar med ostkakerecept, taggtråd, Haldor, Haldors länkar. Det är fan i mig inget som hjälper. Man lägger sig på mage och trycker ner höften så hårt man kan mot madrassen. Ni tjejer kanske tror att vi ägnar morgonstunden åt pilates eller någon annan sorts form av kroppsligt fitness-program, men så är det inte. Jag vet inte varför man gör så men jag tror att man undermedvetet hoppas på att den ska gå av och lämna en ifred. När man legat där och misshandlat sin bäste vän tillräckligt länge för att man skall insé att sattyget inte kommer lugna sig så finns det två lösningar. Antingen runkar man eller så pissar man. Är onani inte ett alternativ så får man ge sig på andrahandsvalet. Det är lättare att skriva att man ska pissa med morgonstånd än att göra det rent praktiskt. Ni tjejer har det alltid så lätt med allt här i världen.

Att krysta ut någon sorts form av gårdagens druckna materiell från den ståndaktige är jobbigt. Ungefär som att föda barn kan jag tänka mig. Men när man väl fått fart på maskineriet så finns det oftast ingen hejd. Att sitta ner skapar svårigheter med logistiken. Står man upp så kan vad som helst hända. Varje morgon är ett äventyr. Kvinnor drar sig ofta med fraser i stil med "Jag fattar inte hur man kan missa toaletten, ni har ju använt den så många gånger". Det finns ingen rutin i det där med morgonståndsdrillande. Gör ni en knut på trädgårdsslangen och vrider på vattnet så kanske ni kan måla upp en bild. Bara med den skillnaden att nu är det ingen knut, ja, ingen trädgårdsslang heller, men flödet kan liknas vid en räddningsaktion av den lokala brandstationen.

Denna dag är jag tacksam över duschkabiner.

Ursinne är ett tillstånd som man sällan upplever. Jag kan räkna på en hand hur många gånger jag själv varit ursinnig. Det är en oerhört stark känsla för mig. Primal är nog ett bra ord i sammanhanget. Arg blir man titt som tätt. Allt som oftast är det självförvållat. Det intressanta med ilska är att det kan komma så fruktansvärt snabbt. Men under ilska kan man behärska sig. En klassisk händelse som nog många kan relatera till är precis när man vaknat. Man är lagomt yr och håret liknas vid en ananas. Man kliver upp, ögonlocken är tunga och man känner sig bakfull. Redan då börjar det tändas någon sorts illvillja mot världen. Att känna sig bakfull utan att druckit en droppe dagen innan känns inget annat än orättvist. När man sedan släpar sig mot toaletten så slår man givetvis tån i tröskeln. Bom. Där har vi ilskan. Man blir helt enkelt förbannad på sig själv.

Det där med att ilskan kan vara så brutalt oberäknelig är också rätt intressant. Man kan vara Jesus den ena sekunden och Horn-Per den andra. De värsta smällarna man kan få är på knäskålen, det behövs förvånansvärt lite kraft mot den delen för att man tappa fokus. Man kommer halvspringades i hallen och börjar på en mening till kompisen som sitter i vardagsrummet när man plötsligt slår knäskålen i en halvöppen dörr. "Hörredu vill du ha nå..." Sedan säckar man ihop och är oförmögen att hindra de obskyra ord som per automatik flyger ut ur en nattsvart mun. Det klassiska i en sådan situation är att slå sig någon annanstans för att på så vis fördela smärtan. Detta är givetvis dumt men likväl är det något jag personligen praktiserar. Ett välriktat knytnävsslag mot exempelvis en list eller något får det genast att kännas lite bättre. Huvudet är också en fin punkt. Hur många gånger har man inte slagit sig där går inte att räkna. Sedan står man där och gnuggar handflatan mot håret så intensivt att man kunnat tända en glödlampa med handpåläggning sekunderna senare. Är det därför så många yrkeshantverkare är flint? Byggjobbare, rörmockare, industriarbetare. Dom härjar runt överallt och slår sig fördärvad sedan gnussar dom bort hårstråna, ett efter ett. I början börjar vikar uppenbara sig ovanför pannan. Man kan riktigt se hur småbåtar lägger till för att fiska gädda. Efter några års yrkesverksamhet så ser de ut som forna härskare från Rom. Sedan ser de ut som folkkära programledare som har programmeriter såsom "På spåret".

Detta är dock inte ursinne. Ursinne är ett stadie där man tappar all sans och kontroll över sin kropp. Endast små små impulser har man att gå efter. Tre gånger har jag varit med om detta och det har skrämt både mig själv och andra. En gång slog jag sönder en dörr, inte en ytterdörr, men livkväl. När molnet hade försvunnit upptäckte jag blodet som sipprade från handen. I stunden noterade jag det inte, det var precis som att dra näven genom sockervadd. Jag har väldigt väldigt långt att gå för att uppnå ursinne. Det är jag  glad för. Men någon gång händer det alla människor. Vissa fler än andra. Men jag blir inte förvånad när människor blir misshandlade eller dödade. Det är tragiskt, så klart. Men människan har sådana starka krafter i sig och slår ursinnet an en sträng på en människa som inte har så lång väg att gå så kan man dra slutsatsen att det kan sluta illa. Detta är nog mycket åldersrelaterat, ju äldre man blir desto mer tålamod har man när det kommer till att kontrollera impulserna som bryter ut till ett ursinne. Vissa människor lär sig aldrig.

Ursinne och sexdrift.
Två helt olika saker men likväl de starkaste av känslor.

Denna dag har spenderats med att fundera över varför vissa människor klickar på alla länkar som finns.
Nu ska jag duscha.

☻/
/▌
/ \ Tack och Heil.

Då kommer alltså avrundningen av 09. Först vill jag ifrågasätta meningen "Gott nytt år"
Det betyder: "Hoppas skiten som bildats under föregående år löser sig, så du kan skapa nytt skit"

"Så stod jag där. Spritt språngande naken i hallen och borstade tänderna. Det där med nakenheten är nog rätt ovidkommande men det är en så kallad stämmningskaramell."

"Men in all honesty, lyssnar man på tre låtar i sträck så känns det som att man lyssnar på ett EKG från någon nyss avliden."

"Jag ser i ögonvrån, och liksom i ultrarapid, hur telefonjacket spottar ur sig ett fyrverkeri av elektricitet. Jag står där med snoppen dinglande och tandborsten i käften och är beredd på att kasta mig baklänges in i sovrummet med teatralistisk bakåtkullerbytta."

"Bara vissheten om att internet inte finns där och väntar på mig när jag kommer hem skapar en oroväckande känsla av tomhet."

"Ska man råna något och samtidigt riskera flerårigt fängelsestraff så kan man väl ha större ambitioner än den lokala mataffären."

"Du ser bakis ut Per" -Ja, jag kollade på porr halva natten, sådant suger musten ur en människa."

"Förresten, klart jag inte kollar på porr. Det gör ingen. Förutom farsan. Fråga Bergsjö data som fått rädda vederbörandes dator antal gånger för att han aldrig lär sig vilka sidor som ger honom virus."

"Barnen var sådär oskuldsfulla utan en aning om livets baksidor. Könssjukdomar, lågkonjunktur och dåligt flyt karriärsmässigt är något av det fräsiga som finns kvar i livets gottepåse."

"Det skulle alltså till en krystad skitlåt med en avdankad och överskattad musiker för att det skulle bli lite ljud i kyrkan. Redan där började ungarnas oskuldsfullhet befläckas. Dock började någon bäbis i kyrkan att gallskrika vilket tyder på att det finns ett litet hopp för framtida mänsklighet."

"Denna dag gick min svägerskas dotter ut nionde klass i Bergsjö. Vilket bidrog till tre saker.
1. Jag kom för sent.
2. Glömt köpa någon sorts blomma. Fick rycka en ur kyrkans rabatter.
3. Besprutad. Blomman tappade blad som hundar tappar hår."

"Faktum är att jag sitter och småmyser lite över att det kanske kommer regna på alla studenter i Hudiksvall."

"Det som är jävligare än att vara gammal är att vara ung för då måste man lära sig att leva med sig själv när man blir gammal."

"P.S. Linda Rosing förväntas föda barn i slutet av -09. Det är dags att börja fira."

"Bredvid mig sitter en äldre herre och presenterar sig och säger att han är skivproducent i Stockholm. Jag bjuder honom på vin. Han blir glad. Han bjuder mig på vin, jag blir glad. Sedan ansluter sig en lärarinna från Hudiksvall. Jag bjuder henne på vin, hon blir glad. Sedan bjuder jag skivproducenten på vin, han blir full. Sedan bjuder lärarinnan mig på vin, jag blir full."

"Att sörja någon man aldrig pratat med måste vara slöseri med hjärtkraft. De sörjer en kändis. Inte en afrikan som fått hela sin familj begravd i ett jordskred."

"En popicon har gått ur världen. Även kändisar dör. Ofattbart."

"Somliga dagar, mer ofta än sällan, känner jag en stor avsmak gentemot andra individer."

"Min mors bortfall och ett förhållande från helvetet har skapat den antisociala cyniker som nu knapprar på tangenterna."

"Det är en börda att vara förälskad i ett land med uttryckslösa ansikten. Där ömhet, närhet och empati är en matematisk gåta, omöjlig att lösa."

"Vissa dagar tycks livet fungera riktigt bra...
...sedan går det över"

"Efter en stund hade jag dragit tre slutsatser.
1. Hon har asbergers. (Hon ursäktade sig själv för att hon var underlig och förklarade situationen)
2. Hon har skavsår i sitt kön efter att hon cyklat vilse på morgonen. (Ingen aning om varför hon berättade det)
3. När hon talade så bildas det vitt skumm i hennes mungipor. (Som att betrakta ett strömt vattendrag)"

"Ett tag får jag den där känslan jag ofta får när jag kollar på landslagsfotboll. Hoppas motståndarlaget gör mål. Sverige förtjänar inte att halta vidare."

Jag har gått igenom hälfen av 09. Tidsbrist gör att jag måste avsluta.

Har gått igenom tidigare skrivet materiell detta år och lägger nu upp citat från min egna blogg. Lika pretentiöst som Per Gessle. Men ingen tvingar er att läsa. Uppföljaren kommer i morgon.

"Jag kan fortfarande varken förklara eller försvara detta. Det bara hände liksom."

"Enya -Musik som är så intetsägande att den borde skapat en egen genre för längesedan. "Vardag", där den kunde dela plats med ljud från micron, köksfläkten och motorvägen."

"Ja, vi skyller allt på internet. Det kommer era ertappade pojkvänner också att göra."

"Nu i efterhand kan jag för mitt liv inte ens förstå varför jag pratade med just den kvinnan. Där är en halvtimme av mitt liv som jag aldrig kan spendera igen."

"Det är inte konstigt att människor misstror det massmediala Sverige när det går till på detta vis."

"Jag borde sova. Jag har ett ansvar i morgon. Det är inte riktigt varje dag."

"Jag har svårt för att ta reda på andras efterbördor. Faktum är att det är jobbigt nog att ta reda på efter mig själv."

"Jag kan inte påstå att jag hade höga förväntningar."

"Nej, jag är inte bitter."

"Jag kan fasen inte sätta fingret på det men det är något med Anja Pärson som jag inte gillar."

"Jan-Egil, Erik-Anders, Per-Ingärd och Lars-Egon. Döper man sina söner till något av dessa så har de säkerligen fällt sin första trettontaggare innan mellanmålet på dagis, lärt sig spela fiol med fötterna innan lekis, rakat sig tre gånger dagligen innan mellanstadiet samt timrat sitt egna hus innan högstadiet. Allt detta bärandes längdskidor av gran."

"Det är av min bestämda åsikt att en man med ett dubbelnamn inte behöver något utbildning. Han klarar sig utmärkt med de attribut som följer namnet."

"Sluta döp era avfällingar till Whintherghatan, Chillpeeter, Fhränz och Bon bon. Det enda goda som kan komma ur detta är större deltagande i pridefestivalen."

"Jävla alla hjärtans dag. Vilket förbannat påhitt. Ska vi ha ännu en dag där vi är krystade att göra det där lilla exta?"

"Jag finner det oerhört osympatiskt att hedra kärleken med en egen dag."

"Grattis på alla hjärtans dag äckelälskling säger man och trycker in en varsin bukett i ögat på varandra."

"Säger man att man ska knulla får man rött kort, direkt utvisad, och blir avstängd nästa match. Denna dag ska man älska. Helst i sidenlakan och med en Enya-låt i bakgrunden"

"Häller Björn Ranelid smällt vax i sitt ansikte varje morgon innan han tacklar världens orättvisor?"

"Mental note to self: Per, stek aldrig bacon naken igen...aldrig"

"Jag kände frustration, hjälplöshet och äckel när det slog mig att det som vanliga svenskar, människor av normalbegåvning, stod och samtalade om på sin fria tid handlade om förlovning."

"Han önskade säkert vända på klacken redan när han skakade hand med kungen. Vem fan skulle inte det?"

"Sedan ligger det något suspekt över Victoria. Jag syftar inte på att hon ser ut som en häst med ett grovt underbett i ansiktet, samt en haka som man skulle kunna hacka is med. Nej, inte det. Det är nog det att ratet aldrig kan sluta flina. Det ser ut som att hon kört in en galge i käften varje morgon innan hon tröstar aidssjuka barn i något u-land."

"Jag personligen tycker att vi välter ned hela kungahuset i skärgården. Apanaget kan vi ge till handikappade barn så dom äntligen får lära sig rita med krita."

"Hennes yviga armrörelser får resten av den tunga kroppen att röra sig i någon sort våg-effekt. Som när man piskar en matta. Jag står som hypnotiserad och är knappt medveten om att jag nickar med huvudet, som om jag lyssnade på en låt som faller mig i smaken. Tiden går och kvinnan pratar så ingående om detta vin att det hade varit som en porrnovell för en alkis."

"Att vara....eller Che Guevara, det är frågan."

"Tänk er någon som ska till att äta ris med kinapinnar samtidigt som människan lider av väldigt grovkornig parkinson. Där har ni min spelagitarr-look."

"Hade jag varit tjej och i tonåren så hade jag varit en sådan där typisk lägenhetsgitarrist-knullare."

"På något vis hade man kommit över ett gäng porrtidningar, oftast hittade man dem i containrar, i fallfärdiga kojor eller i pappas garderob."

"Ligger man där på gatan med tre tänder i överkäken och en halvrutten i underkäken, undernärd, nedpissad och hungrig så faller nog inte kama sutra sig naturligt i tänket."

"Antingen är vi för tjocka eller för dumma."

"Äter den där torra salladen för att se ut som en plastdocka samt dricker en äcklig, askkoppsgrå sörja för att man läste det i en riktigt dåligt författad tidning någonstans."

"Sedan står man där med uppgiven min, magsår, klamydia och karies."

"Vi är alla mediahoror. Frågan är bara hur mycket vi tar betalt."

"Vi har alla varit yngre. Det är ju en sanning som jag kan stå för till hundra procent."

"Anledningen till att den tiden var så underbart bra och problemfri på alla vis har egentligen bara ett svar. Vi var ju inte könsmogna."

"Ingen kan hymla om att det är skönt att knulla sådär rejält ibland."

"Generaliserar, jag?"

"Hade jag haft en polsk hora här nu så hade jag betalat henne för att ta en pussbild tillsammans med mig via mobiltelefonen. Då hade jag också lagt upp en bild på mig och henne, hävdat att det varit genuin kärlek. För det som finns på bild, finns på riktigt."

"Snacka om att vara läckan i en båt. Mensen vid ett sexuellt möte. Mjölklumpen i pannkakssmeten."

"Både analsex och homoerotiska förhållanden är lika åldrade som människan."

"Människor är snuskiga. Vi strävar efter förbättring samt att tänja på gränser."

"Det är nog fan inte naturligt att operera läpparna som Linda Rosing heller. Eller vara lika sorgsen som Lars Winnerbäck. Eller spela munspel i trettio år utan att bli bättre...men visst fan händer det."

Jag sitter nu här med en whisky som jag sippar på i lugn takt. Den värsta hysterin är över och jag kan snart se denna helg som avskriven och lagd till handlingarna. Det är inte sällskapet som det är fel på, inte heller läget. Jättefint hus i lite äldre stil strax utanför Stockholm. Snön hänger tungt på äppelträd med väldigt glesa kvistar. Det är som ett digitalt designat julkort. Grenarna når nästan marken och det enda som fattas är en vilsen tomte som av okänd anledning besudlar gräsmattan med sin onda närvaro.

Jag kommer upprepa mig nu, men detta tåls att upprepas hur många gånger som helst.

Det här med julklappar är ju ett jävla tok.
Jag kan tycka att en billig present som kommer från hjärtat är att föredra framför en guldplatterad Iphone. Nu har jag nått den åldern när jag varken förväntar mig eller vill ha julklappar. Ett umgänge med släktskapet är värde nog i bråda tider som dessa när alla är upptagna och spridda likt en klustergranat. Nu skuldsätter sig många familjer. Många använder sig av impulslån med väldigt höga räntor. Visst, tanken är väl kanske god. Eller är den verkligen det? Man kan ju fundera på om vederbörande försöker köpa sig fri från någon tanke om att man kanske inte varit en tillräckligt god förälder, vän eller släkting. Eller så kan det handla om genuin välvilja. Men det är ändå åthelvete. Överkonsumtion är ordet. Kan vi inte vända detta tankesätt, för allas skull. När jag var liten kommer jag ihåg hur jag gick igång på julklapparna. Man stod i startgroparna likt en hundrameterslöpare som står i fållan. "Nu är det okej att öppna julklapparna". Startskottet gick och man slog varje gång personligt rekord. Man slet tag i närmsta packet och pappret kunde lika gärna gått genom en fräs. Pappret yrde och kartongen slets upp. Man kastade ett koöga på innehållet innan man gått igång på nästa. När det sedan var slut kände man sig tom. Kan jämföras med en knarkare som tagit en hit som slutat verka. Det är inte hälsosamt, det var inte hälsosamt för mig då och det var inte hälsosamt för mina föräldrars redan ansträngda ekonomi. Saker har inte förändrats.

Satt och såg på Kalle och hans jävla vänner och ångesten kom som ett brev på posten. Samma skit varje år. Samma ångest och känsla av alienering. Min släkt är spridd. Jag har en bror i Forsa, en syster i Gävle och ännu en syster i Stockholm. Min far och dennes fru åker årligen till Brasilien denna tidpunkt. Alla mina syskon har sina egna familjer att värna om. Hustrur, män, barn, katter, ikeakataloger på skithuset, bastu, dagisplatser, dvd i bilen, rabattkuponger på Mc Donalds, blöjor i fina rader, viasat, cykel på köpet och Ernst Kirchsteiger.
Vi sitter där och pratar om allt där ovan. Eller ja, de sitter och pratar om allt det ovan. Jag sitter mest och ler. Mitt leende ljuger. Alienerad är ett bra ord. Träffsäkert. Mina syskon tjatar på mig varje år om att jag skall besöka dem. Jag vill bara gräva ner mig. Sova bort helgen. Jag älskar mina syskon men vid dessa sammanslagningar så vet man vad som stundar. Jag vet att det inte är så här men ibland känns det som att någon ställer en fråga i ren sympati när dom märker att jag är innåtvänd.

Röda tråden är att alla har en respektive att dela vardagssamtal med.
Det har inte jag. Jag är 26 år. Outbildad. Arbetslös. Drömmare. Slarvig. Förkärlek till whisky. Spelnörd. Vilket jävla kap, eller hur?
Jag kanske borde ändra mig för att jämna ut mina odds. Fast förresten...
...skit samma.
Jag är ju en drömmare.

Jul, eller rättare sagt december, är bara en lång sträcka av skyddsvärn. Sticker man upp huvudet för högt så dör man. Att svenskar aldrig lär sig hantera december är något jag funderat rätt länge på. Det är fascinerande att bevittna. För om man tänker efter så kan resten av året bjuda på mer överaskningar än just december. Här vet vi ju exakt vad vi har att spela med så att säga. Ändå går allt oftast åt helvete just denna månad.

Vi lever i norden och således upplever vi ett nordiskt klimat. Vi svenskar vet ju att det är dags att stoppa undan shorts, linnen, simglasögon och midsommarkransar. Många har tillbringat timmar med att klyva ved och på så vis gardera sig för den stundande kylan.
Men helt plötsligt, någonstans i december...
...kommer små vita flarn fallande från himlen. Det kallas snö. Människorna sträcker ut sina armar, blickar uppåt med nyfödda ögon. Barnsliga leenden dyker upp och meningen "snart är det jul" blir vanligare än löpsedlar.
Sedan kommer såklart löpsedlarna "SNÖKAOS I SVERIGE". Helt plötsligt ligger bilar i diket överallt. Som ett barn som blivit leds på legoborgen han nyss skapat och bestämmer sig för att med en enda rörelse jämna sitt rike med marken. Vadå vinterdäck? Det är ju bara december. Tåg blir inställda, leveranser blir försenade, lårbenshalsar bryts. Vi lever i ett tekniskt avancerat land men på några dagar, samma år, samma vecka, så faller vi tillbaka till grottstadiet. Något att tänka på nästa år. Då ska jag göra inbrott på en bank och lugnt vandra därifrån och medans polisbilar ligger i diken så har jag ett enormt försprång blott med mina broddar.

Ah, man måste älska december!

Laga mat, fixa gran, handla julklappar, städa. Åh, det är så förbannat stressigt. Magsyran bubblar och ett lätt illamående sprider sig. Om jag bara hade mer tid. Om jag bara hade mer pengar. Om jag bara kunde ta mig någonstans. Bilen ligger ju i diket utanför konsum. Om bara ungarna kunde hålla käften. Om bara knäcken kunde koka. Om bara mitt förhållande var hälften så stökigt. Har vi tomte? Vem fan då? Pettersson? Han som ankrade i köket förra julen? Du är ju fan helt dum i huvudet.

Ah, man måste älska december!
Snö, julafton, nyår.

Årets mest säkra månad men det mesta lyckas gå åt helvete ändå.
Lustigt.
Hoppas syltan smakar.

Jag sitter här svettig och luktar illa.
Men det har varit ett underbart spektakel.

Grattis Marcus till SM-bucklan i poker 2009.

P.S Insisterar du på att jag ska kalla dig kungen i ett år så kommer jag inte svara när du ringer.

Det var utan tvekan den mest spännande heads-up jag sett.
Han hade sin motståndare (Hitman_47) nere på 2 miljoner i marker av 20 miljoner möjliga.
Men han kämpade sig tillbaka och mer därtill. Marcus låg nere på ofattbara 1.8 miljoner och det såg jävligt mörkt ut. Det är svårt för mig att i det läget peppa någon. Sitter man och mår illa så blir det mest "Kör på för fan". Man är ju även mer tafatt när jag inte är den som skall komma med råd heller. Min skicklighet sträcker sig till fotknölarna.
Men det är sanslöst. Att vända upp från 1.8 till 20 miljoner i en heads-up är inget annat än beundransvärt.

Nu skall jag duscha av mig ett lager av flott.
Tvåla in mig så jag luktar riktigt gott.
Krypa ner under mitt täcke av fjäder.
Tänka att Ranelids hud ser ut som läder.
Gnida mitt kön mjukt mot mitt lakan.
Ni läsare tappade just hakan.

Natt/morgon.

Nu gråter alla äldre tanter i vårt samhälle.

"Du är min man" med Helene Sjöholm har åkt ur svensktoppen efter cirka fem år på tronen. Jag vet inte om det är lite talande för våra musikartister eller om det är talande för P4 eller om det säger något om människor i klimakteriet. Jag får liksom en inre bild framför mig, eller om ni så vill en liten filmsnutt. Är ni med?

Karln i huset fyller år. Låt säga femtiotre. Kärringen har beställt ett "raffigt" vinrött nattlinne från Cellbes för sextioåtta kronor och femtio öre. Här ska minsann inte snålas. Hon har klivit upp i ottan för att överraska Thord med kaffe-på-säng och sitt nya, sexiga under. Karln rävsover eftersom han inte vill göra Ewa pissed i onödan. När hon sedan träder in i rummet så fylls den av en disktinkt doft av date-parfym och han ser sin fru komma närmre med skumpande tissar som mest liknar dyngsura lovikkavantar som någon hällt grus i. Doften sticker i hans ögon men det skiter han i. Någonstans i bakgrunden hör man "du är min man" skvala ut ur en tjugo år gammal radio.
Thord är väldigt nöjd med sitt liv just denna morgon.
Ewa med.

Det som slog mig när jag var ute på promenad idag var generationsklyftor. Jag kan ha svårt att förstå att äldre människor aldrig kan lära sig vart t.ex scartknappen på tevedosan sitter. Eller att de inte fattar sambandet när man kopplar in en digitalbox. Går man sedan in på datorer och hur dessa fungerar så är det som att försöka förklara universums uppkomst. Ett strålande exempel trillade just in på min msn.

Håkan säger:
YXAN VÄNTAR PÅ DEJ...
Svenskas - http://svenskas.blogg.se säger:
Finnemang.
Håkan säger:
DU HAR EN DEL POST HÄR
Svenskas - http://svenskas.blogg.se säger:
Okej, varför skriver du med capslock aktiverat?

Just det där med Helena Sjöholm. Det känns bara så jävla svenskt. Svensktoppen, blodpudding, korkmattor, Carl Larsson osv. Middagsbordssamtal med fraser som; "Jaha, nu kommer den jävla snön igen" (trots att den oundvikligt kommer varje år så måste den ändå kommenteras) "Det börjar bli mörkt om kvällarna nu" "Ikväll är det på spåret" "Mycket rönn, det kommer bli mycket snö".

Sedan kom jag på mig själv. Att jag börjar falla offer för en generationsklyfta. Jag var inne och surfade på en sida där en yngre människa skriver texter. Utseendet var ändrat. HTML. Jag kände; Fan, det där kommer jag aldrig att lära mig. Jag såg framför mig hur de yngre generationerna har HTML inbyggt i hjärnan precis på samma sätt som människor i min generation har internet och datorer inbyggt i hjärnan. Som de före oss har politiskt engagemang och solidaritet inbyggt i deras hjärnor. Jag fyller 26 snart och jag kände smärre ångest över detta.

Jag vill inte bli gammal i Sverige. Jag vill inte se fram emot när Helene Sjöholms unge framför en äcklig dänga som skall förfölja mig i flera år. Jag vill inte se fram emot en kärring som anser sig sexig i ett avborstat plagg från Cellbes.

Tänk om jag kommer göra det ändå?

Nu är jag en smula förnärmad och känner mig en aning våldtagen.

Ni vet den där känslan man har när man har donat i saker hela dagen. Natten knackar på dörren och man daskar ner sig i sin sköna fotölj. Man andas djupt några gånger innan man sätter sig ned och går igenom diverse korrespondens. Först tar man itu med de pappersburna, som till 99,9% består av räkningar. Man får genast svårare att få bukt med stress och återhämtning. Man har sig ju gjort förtjänt av det. Eftersom man sliter hela dagarna. Nåväl, man tar tag i saken och skyfflar det åt sidan. Sedan ger man sig i kast med de digitala breven. Det kan vara allt från Afrikabrev till viagrasubstitut. Hur som helst. Dagen går mot sitt slut och man vet inom sig vad som komma skall. Det är ju dags att mjölka ur sig all agg man grott på hela dagen. Är man sedan en cyniker som jag så är det en livsnödvändighet mer än ett privilegium. Så man styr sin wakeboard till bakgatorna av internet.
Mina damer och herrar, ni gissade rätt. Det är naturligtvis dags för porren att äntra scenen.

Såhär fungerar killar som är singlar. Alltså som porrsurfar mycket. Samt 90% av de killar som inte är singlar. Jag kommer inte att generalisera nu. Det jag skriver är lag och om du tänker "nehejdu, inte min man" då har ni fel_fel_fel. Det är alltid en klassiker att kvinnan känner sig kränkt när hennes man kollar på porr. Varför? Han gjorde det innan ni blev tillsammans. Han har gjort det i hela sitt liv och han har blivit ett fullblodsproffs på det också. Vi klankar inte ner på er när ni kör upp plastbestick i köttgrottan så ge er parner lite spelrum. Porr har inte med er att göra eller bristen på er att göra. Porr är en ryggmassage, ett kylbalsam när man sträckt en muskel, en kudde i sängen, en film när det regnar, en droppe i havet. Det är ingenting. Ingenting som ni behöver bli sura över. Hur som helt. Jag tappar tråden. Män är som sagt fullblodsproffs. Ni kvinnor kanske tror att man måste vara kåt för att surfa på porr. Men där har ni helt fel. Personligen gör jag det ofta när jag är uttråkad, ett sätt att få tiden att gå helt enkelt. Många säger att livet är kort, så skynda dig. Jag runkar säkert bort ett par dagar i månaden och jag kommer aldrig ångra det.

Nu ska jag prata mer generellt.
Om hur edra män tänker. När man väl satt sig där med räkningarna så vet man ju vad man jobbar mot. Det är den där stunden när allt är klart om man bara kan sätta igång. Men i hjärnan så har tankarna omedvetet startat. Man bestämmer sig för vilken genre man ska kika på kvällen till ära, man bestämmer sig för vilket folkslag man skall kika på. Asiater, afrikaner eller europeer är det vanligaste. Man har även bestämt sig för om det skall vara lesbisk sex, hur dom skall behandla varandra, om inte så vet man vad man har för nich för kvällen. Analt, vaginalt, fetish, vintage, teens, mature. Allt sådant är klart redan. Man har egenhändigt snickrat ihop en egen film i hjärnan och internets enorma struktur ger oss möjligheten att regissera vårt alldeles egna sexutopia. Detta kan tyckas vara jobbigt, som att det ligger mycket arbete bakom dessa tankar. Men som jag sade längre upp så är männen proffs. Detta sker på några sekunder. Men det är nu grovjobbet kommer. Har man mycket tid över, det vill säga om ungarna sover och frugan är på utflykt. Då kör man runk de lux. Då sitter mannen, oftast i form av en ostkrok, och söker i timtals på det "perfekta" klippet. The moneymaker-clip. Det är DET klippet som kommer få mannen att lämna sig egna kropp för ett tag.

Nu ska jag prata mer personligt.
Vissa kvällar står min snuskhjärna på neutral. Det är ett tomt papper. Inte ofta det händer men det händer likväl. Då man inte har snickrat ihop sitt egna scenario. Då är man mer sporadisk, det är som att shoppa kläder på St. Erikshjälpen. Lite slit och släng helt enkelt. Man improviserar. Ena länken tar en någonstans medan uppföljande länk kan leda till Kongo. Men vad är det som gång på gång fortsätter hända när man är in the takemewhereever-mode? Vilka förstör alltid festen? Jo, tyskarna. Man är dömd att hamna mitt i vardagsrummet hos ett tyskt amatörpar som tycker det är en god idé att spela in en film på sig själva för miljontals andra. Fine, det är många som pysslar med sådant. Det är bara det att tyskarna är osexigast i världen. För det första så har dom nästan uteslutande alltid strumporna på. Det är inga intersport strumpor utan det är hemvirkade jävla hermeliner dom stoppat upp fötterna i. Dessa tar således upp halva bilden och det mulliga paret på skärmen blev om möjligt ännu osexigare. Man känner hur inspirationen börjar falna. Nu är det inte sexdrift som håller ögonen öppna utan nu handlar det mer om hur avtändande något verkligen kan vara. Man tror man har nått rock bottom. Ända tills dom öppnar sina dregglande käftar och uttalar något gutturalt. Låt oss vara ärliga. Tyska är brutalt och kladdigt. Det är inte som ,låt säga Franska, som smeker ens kind med sidenvantar. Tyskan slår en verkligen på käften. Så är det med alla öststats-språk. För att verkligen förgylla känslan av nederlag så ska det helst vara ett hål i betongväggen hos det tyska paret för att på så vis reflektera efterkrigstid.

Jag har sett det mesta inom porr. Vissa radikalister anser säkert att jag borde skämmas över mig själv. Det gör jag absolut inte. Men när jag sitter där med kuken i näven mitt uppe i ett tyskt samlag...

...då böjer jag faktiskt lite på nacken.

Tog med en färsk konversation från msn. Jag har markerat min msnkontakt med en *. För att på så vis värna om den/dets identitet.

* säger:
gillar då du badar joe i myren

Svenskas - http://svenskas.blogg.se säger:
Ja, det var en bra dag.

* säger:
den förgylde min morgon. skrattade så det kom tårar.

Svenskas - http://svenskas.blogg.se säger:
Det är bra. Han blir säkert nöjd bara han glädjer någon.

* säger:
ryck upp dig =)
får ta och komma och hälsa på mig nåt?

Svenskas - http://svenskas.blogg.se säger:
Det jävligaste med sådana träffar är att man brukar prata om senaste eventen ur sitt liv. Där jag, i en sådan situation, skulle sitta tyst medans du pratade. Efter ett tag skulle jag sluta lyssna men häva ur mig ett intresserat "uh hu" för att hålla konversationen vid liv, så det inte skulle uppstå någon pinsam tystnad medans jag i hemlighet satt och tänkte på snusk, mat eller elektronik.

Dessa rader, mina vänner, säger en del om mitt liv just nu. Jag börjar instinktivt dra mig från sociala möten då jag vet att jag kommer ha svårt att leverera något matnyttigt till den stackars sate som dumt nog satte sig ned för en pratstund. När man lyssnar på andra människor. De som faktiskt har ett liv, så är det svårt att relatera. Man lyssnar nyfiket i några minuter innan man börjar tappa intresset och ger sig iväg på en inre resa där man står med pekpinnen och bannar sig själv för man har sådan dålig fantasi nu mer att man tamejfan inte ens kan kolla på ett moln och se något annat...än ett moln. När man var mer aktiv och funderade över saker så såg man alltid saker i molnen. En bil, en drake, ett fartyg osv. Oroväckande många gånger så såg man ett kvinnokön. Men det ser man ju i Rädda menige Ryan också så fort en handgranat detonerar på stranden. Oj, nu bar jag iväg.

Är det inte like konstigt det där? Eller är det bara jag? Som känner att så fort man träffar en bekant så måste man på något vis ha något intressant att berätta? Det är ju dumt så in i helvete. Socialt handikapp. Kan man inte bara sluta vara låtsasintressant och vara intressant på riktigt? Något som jag skulle finna intressant vore om en människa helt plötsligt brister ut i något oväntat. Istället för att behöva lyssna på saker som; Någon random jävla pojkvän som varit otrogen eller ett uteställe som serverar en sådan biff att orgasmen sitter på tungspetsen. Kakrecept eller julstök. Ungar med svininfluensan. Usch och fy. Kan man inte bara sluta och försöka vara närvarande istället. För enligt mig själv så är inte det där att "vara närvarande". Det är att klara sig med ett knappt godkänt. Det är klart man ska kunna prata om att det är jävligt på dagis, eller att pojkvännen hade klamydia trots att du klarat dig undan och att du finner detta märkligt. Absolut. Men kan man inte blanda det med något oväntat ärligt någon gång? Något primalt och rått. Jag tror att det skulle ge upphop till massa kreativa idéer. Förvisso skulle det också kunna riva upp känslor. Men man vet när man går därifrån att man skulle komma ihåg samtalet. Annars blir det ofta att man lämnar bordet, får syn på en löpsedel och sedan har man glömt vem man spenderat den senaste halvtimmen med.

Jag är övertygad om att människor inte är redo.

Nu har det helt plötsligt hoppat upp ett mongo i ICAs nya reklam.

"Vaddåh hani allri sed en paddikant fö´uh?"

Han är från Hudiksvall. Hudiksvall tidning skrev naturligtvis om det.
Roligt för Hudik, nu syns dom ännu en gång i tv. Även denna gång med utvecklingsstörda i fokus.

Det går bra för "Glada Hudik" nu.